Ipren och Diklofenak i maxdos, eller strax över på läkares inrådan har varit en del av mitt idrottsliv. Jag kan acceptera - och snarare rekommenderar - att man tar smärtstillande för att kunna rör på sig. Oftast går ju återhämtningen efter en skada betydligt snabbare om man får blodet att flyta genom det påverkade området. Men att knapra piller för att man är förkyld, har ont i halsen eller för att sätta ner feber är i min värld inte lika självklart. Igår hade jag dryga trettionio och idag två grader lägre. Ingen aning om vad som hände men jag kommer att hålla mig lugn och avvakta idag. Promenad och snöskottning får räcka. I övrigt tänker jag bara mysa med barn och bonusdotter, fast hon är inte en sån där bonusdotter som du först tror.
Jag har hunnit fundera lite på mina kommande tränings- och prestationsmål för våren och sommaren. Två datum är klara, det ena är ett lopp att springa och det andra är privat. Men bägge ligger i början på sommaren och kommer att påverka och inspirera mig fram tills det är dags. Dessutom kommer de att ha en positiv inverkan på min hälsa och kroppens utveckling. Dessutom kommer jag på första gången på mycket länge ha ett mål som inte bara är mitt. Annorlunda och jag känner en liten stolthet i det.
Men idag är butiken stängd. Patrik tar träningsledigt och Sverige kommer självklart att kännas annorlunda men inte stanna helt. Ett fortsatt lugnt och hälsosamt jufirande önskar jag dig käre läsare. I morgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar