Ensam är stark, eller kan det verkligen vara så? Möjligen kan själv vara bäste dräng, men faktiskt är det väl så att det är roligare att vara två. Jag är i alla fall en lagspelare i det mesta jag gör. Självklart väljer jag mina egna vägar men eftersom jag ofta leder - formellt eller kanske informellt - så får jag ofta min vilja igenom genom att påverka och ofta nog gör gruppen ett vettigt resultat. Självgod kille? Näää.
Utan dig och andra deltagare och era synpunkter skulle inte en ledare fatta rätt beslut. Att plocka in synpunkter och behandla dem är den viktigaste delen i besluts-processen. Alla tillsammans är ju en oerhörd resurs, men det måste till en bra central kraft för att samla, tolka och peka ut vägen. Du har erfarenheter som inte jag har och ytterligare en annan kan måla i olja. Lyssna, väg in alla och så tryck på kör. Det är din styrka som ger mig styrka som ger gruppen styrka att utnyttja allas resurser. Du lyfter mig och jag lyfter dig och vi lyfter alla. Det krävs bara att någon vågar vara obekväm nog att ta de gemensamma besluten. Att någon vågar leda. Jag vågar leda och jag är stolt för det. Häng gärna på.Fast det var inte det jag skulle skriva om. Jag ville bara egentligen förmedla den lyckokänsla som bubblar just nu och att ni alla som ger mig inspiration på olika sätt är guld värda. Fortsätt med det så ska vi nog få ordning på det här. Kopplingen till "mål, träning och resultat" är solklar eftersom det är ett ständigt planeringshjul och feedbacken påverkar till stor del. Vad är rätt och vad är fel? Just där får jag i dessa dagar mycket bevis på att rätt mycket jag gör är är rätt. Tack för din hjälp, utan din styrka att säga vad du tycker skulle jag förmodligen inte lyfta lika högt. Swooosch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar