söndag 30 mars 2014

En timme hit eller dit?

Jag samlar på stunder. Små stunder som jag lägger i en ask och tar fram när jag känner att det ger mig något att återuppleva dem. En stund kan var kort som en ärligt och snabb kram, lite längre som de sköna sekundernas väntan på att se vart kaaa-zinget i Taylor Maiden för bollen. Kort avbrott; För dig som nu eventuellt inte börjat spela golf ännu så är det ett utslaget - en drive - som jag talar om. Stunden kan, och nu är det fan rekord, vara flera månader lång. Fast det är ett exceptionellt undantag.




Min koppling på gårdagen, alltså livet i imperfekt, hoppas jag du kan. Det är nämligen min grundregel nummer ett. Alltid framåt. Älta aldrig men minns det som var bra och lär dig något av allt som hänt. Men att grotta, grubbla eller ens lägga tid är inget för mig. Och borde inte vara något för dig heller. Inte om du vill vidare i livet. Min snabbkurs är både ödmjuk och brutal, men det finns några få som är nära mig som nickat och sagt att de förstår. Grattis till ett lättare liv.


Gårdagen gav ytterligare en bra stund och nu känner jag att tankar tänkta börjar bli lite handling att handla. Våren ska bli episk som någon sa i början på densamma. Nu halvvägs till vårslutet så känns det som jag stampat lite väl länge i leran men "om man stampar riktigt hårt i en lerpöl så försvinner den till slut". Det känns lite konstig att jag som predikar full fart framåt avvaktat. Om man känner respekt inför uppgiften så et du att den är viktig. Här beror det på målets storlek och konsekvenser, jag är nu iaf förberedd och har samlat nog fakta. Mitt tips är att även då tar steget, hoppar (på tåget) och går i mål ihop med mig. Det är alltid roligare att fira en vinst ihop med laget än ensam.



Låt oss till slut sammanfatta idrottens kanske mest häftiga ögonblick på ett sätt som icke-golfare borde förstå. Javisst, en skott i fotboll eller innebandy är ju över på bråkdelar av tid. I skytte ännu fortare. Blaha. En drive i golf är idrottens svar på bra sex. En lång och kanske tom plågsam väntan (på att föregående spelare ska bli klar..? skojar...), att få gå igenom rutinen före slag och till slut pegga upp och så några provsvingar innan det är dags. Varje gång jag gräver ner spikarna i gräset på tee, böjer knäna, fokuserar på bollen och vrider bålen åt höger så äger jag världen och inget kan ta ifrån mig den känslan. Tiden från bollträff till att det slutar rulla är en evighet. Resultatet är allt och man vill göra det igen. Igen. Och igen. Som med bra sex. God söndag, nu går vi ut och samlar på oss lite fler bra stunder.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar