Välkommen till avsnitt två av hormonresan. Idag ska vi bekanta oss med ett av de mest kontroversiella hormonerna. Eller snarare, ett av de mest "mitt-i-smeten"hormonerna tack vare LCHF och andra bokstavskombinationer. Till att börja med så ser jag insulin främst som ett fettinlagrande - fettsamlande - hormon som bör hållas kort. Och det finns sätt att göra det på.
När du äter något med kolhydrater, allt från godisch och läsk till potatis eller pasta bryts dessa ner till glukos i blodet (blodsocker). Kroppen vill hålla ner nivån på detta och producerar insulin i förhållande till sockerhalten. Mycket socker ger mycket insulin. Fine, syftet är gott och målet med verksamheten är att lagra energi från kolhydrater som glykogen i musklerna och levern. Ett lättillgängligt bränsle för tex idrott i en knapp timme. Kruxet är bara att vi äter för mycket socker. När det är fullt i musklerna och levern övergår insulinet - som vill sänka sockernivån i blodet - till att öppna fettcellerna och lagrar sockret där. Som fett, vilket är kvalificerat obra.
De flesta med övervikt skulle förmodligen tappa den om de gjorde en enkel analys av vad de stoppar i sig. Läsk, godis, öl och kolhydratrika livsmedel (bröd, gryn,ris, potatis och pasta) behövs inte alls för de flesta. Vi får i oss vad kroppen kan ta emot ändå. OCH - överskottet lagras alltid som fett. Om du vill förbränna och inte lagra fett så måste du alltså få ner nivåerna av det hormon som bromsar fettförbränning, dvs insulin. Slutsatsen blir att du ska inte äta mer kolhydrater än vad levern och musklerna kan hålla. Om du däremot vill lagra och bygga på dig fettdepåer ska du äta stora mängder kolhydrater. Säger jag. Du.. tack för att du läser och utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar