söndag 7 oktober 2012

Kroppar, svettiga kroppar - och självförtroende!


Det handlar självklart inte om sex. Då vore ju hela gymgrejen sjuk. Men det är nära ibland. Och det stör inte.  Om hon är gift har inte inte med saken att göra. Vi ska inte ha sex - vi respekterar bara varandras resultat. Vi tycker om att kramas och det är väl ärligt och fint av oss?


Jag vet inte hur det är med dig men jag tränar bland annat för att skaffa mig ett attraktivt utseende. Det gör säkert du med. Sett ur en tänkbar partners synvinkel. Oavsett om våra mål är fortplantning och familjebildande eller mer kortsiktigt. Om du påstår något annat så vet jag att du ljuger. Så fungerar naturen och vi styrs av dess hormoner. Sedan kan du göra vad du vill för att bortförklara, mörka eller förneka det. Varför är det bara jag och trettio tjejer som går på latinopassen och släpper loss? BTW, skit i det. Sitt därute och pumpa biceps så dansar jag med trettio tjejer under tiden. Låt oss kalla det win-win....



Jag går igång på de kommentarer jag får om min kropp. Inte så att jag tror att alla som säger något positivt eller lägger sin hand på min kropp vill ha omedelbar, hämningslös och tillfällig sex utan vidare krav med mig. Däremot tar jag närheten som en signal för att jag är en bra kompis, en likställd. Vi visar ganska mycket på gymmet. Tighta kläder skurna efter de former vi har gör att de flesta av oss ser starka och hälsosamma ut. Några av oss lägger ner stora summor pengar på att hitta rätt och många gör det. Det är helt OK.



Hela mitt resonemang ledar fram till att självklart ska vi visa våra kroppar och vara stolta över att vi tränar. Jag blir så glad över uppskattningen jag får av mina träningskompisar. Och det blir den lilla tunna tjejen i svart linne också, det blir hon gräddbakelsen som definitivt är för stor men väljer att visa det i tight rött matchställ på cykelpasset. Jag fullständigt älskar att se hela henne slita sig svettig vid min sida, utan andra tankar än att vi ska fixa loppet, att vi ska vinna tillsammans. Jag lovar att "tant Agata" känner sig stark och attraktiv i sina slimmade kläder på Qi-gongen och jag håller med. Det handlar om självförtroende. I idrott är du det du visar, så enkelt är det. Jag är stolt över vad jag gjort. Jag är inte på något sätt klar, men nöjd ändå.


Jag har vänner på gymmet som är stolta över vad de gjort och gör. De vill - precis som jag - visa världen vad de lyckats med. De är smala, de är runda, långa eller korta, biffiga eller inte. Men samtliga har gjort en resa och de är värda cred för det. De är värda din blick och din uppskattning. De är värda att du tycker att de är snygga eller sexiga. Eller att de bara är bra för den delen. Jag själv delar gärna ut kroppskontakt som uppskattning. Och får tillbaka. Ibland handlar det om träning och ibland handlar det om något annat uppskattande. Men det är i så fall mellan henne och mig.

Det viktiga är att det handlar om ärlig uppskattning snarare än tighta kläder som egentligen inte lämnar något till fantasin. Klä dig som du känner och visa så mycket du vill. Respect.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar